HANNIBAL

Hannibal, son till Hamilcar Barkas, (248-183 eller 182 f.Kr), känd som den store militär befälhavaren i Kartago. Han är också känd som en av de mest intelligenta  befälhavarna i historien. Hans far Hamilcar Barkas var den ledande befälhavare i Kartago  under det första puniska kriget, tillsammans med hans yngre bröder Mago och Hasdrubal och även hans svåger Hasdrubal den rättfärdige.

Hannibal levde under den tid då det var stora spänningar i Medelhavet mellan de andra stora super makterna Makedonia Syracuse, Kartago och Rom. Ett av hans mest kända slag var under andra puniska kriget, när han marscherade genom Alperna med sin armé som bestod av elefanter. Under sitt första år i Italien vann han tre dramatiska segrar Trebia, Trasimene och Cannae och han vann också över flera romerska arméer.

Hannibal ockuperade stora delar av Italien i 15 år, men när rom hade skickat sin bästa härförare Scipio Africanus till Kartago då tvingades Hannibal att återvända. Scipio hade studerat Hannibals taktik, och slutligen besegrades Hannibal av Scipio vid Zama, efter att ha fördrivit Hasdrubal, Hannibals bror ut ur Spanien.

HASDRUBAL

Hasdrubal, son till Hamilcar Barkas, (död 207 f.Kr.) och var yngre bror till Hannibal
Hasdrubal var med vid slaget Iberer och Acre luce .Tillsammans med sin bror Hannibal flydde han, men drunknade i floden Jucar.

Hannibal hade en styrka på 13.000 infanterister, 2.550 ryttare och 21 elefanter då han satte kurs mot Italien. Den puniska marinen hade som mest en flotta på 50 fartyg  och 5 triremer stationerade där.

Efter att Hannibal lämnat över komandot av Hispania till fördel för fälttåget mot Italien 218 f.Kr.,var det Hasdrubal som var kvar, och fick kämpa i sex år mot bröderna Gnaeus och Publius Cornelius Scipio. Expeditionen som leddes av Gnaeus Scipio i 218 f.Kr. hade tagit kartagerna till fånga, och innan Hastrubal kunde slå sig samman med Hanno, hade romarna  kämpat mot kartagerna och vunnit slaget om Cissa och etablerat sin armé på Tarraco och sin flotta på Emporiae.

Hasdrubal gjorde en razzia hos romarna som orsakade stora förluster och marinens besättningar minskadetill 35 fartyg. Denna förlust kompenserades genom att intaga den allierade grekiska staden Massilia.

HAMILCAR

Hamilcar Barkas eller Barcas (ca 275-228 f.Kr.) var en av Kartagos stora statsmän, ledare för Barcid familjen, och far till Hannibal, Hasdrubal och Mago. Han var också svärfar till Hasdrubal den rättfärdige. Namnet Hamilcar var ett vanligt namn för kartagiska män. Namnet BRQ (eller Barak) betyder "blixt" i det puniska språket och är likvärdig med epitetet eller Keraunos tillnamnet, vanligt bland många samtida grekiska befälhavare.

Hamilcar var befälhavare för de Kartagiska landtrupperna på Sicilien under 247-241 f.Kr. under det senare stadiet av första puniska kriget. Han höll sin armé intakt och ledde ett framgångsrikt gerillakrig mot romarna på Sicilien. Efter nederlaget i Karthago 241 f.Kr. drog Hamilkar sig tillbaka till Afrika efter fredsavtalen.

När Mercenary krig började 239 f.Kr., återkallades Hamilcar, och löste den konflikten. Hamilcar kommenderade Kartagerna på en expedition till Spanien 237f.Kr
Och under 8 år utökade Kartago sitt territorium i Spaninen, innan Hamilcar dog i
Striden 228f.Kr

TANIT

Tanit var den feniciska månens gudinnan, dyrkad som skyddshelgon i Kartago. Från femte århundradet f.Kr. och framåt är hennes namn förknippa med guden  Baal Hammon. Tanit och Baal Hammon dyrkades under den puniska tiden, från västra Medelhavet Malta till Gades.

Inskriptioner ofta förekommande i Nordafrikavisar på att hon var Baal Hammons gemål, himmelsk krigsgudinna, en jungfrulig moder gudinna och sjuksköterska, och en symbol för fertilitet. Flera av de stora grekiska gudinnorna identifierade sig med Tanit.
Hennes helgedom blev utgrävd i Sarepta i södra Fenicien och visade en inskrift som identifierade henne för första gången i sitt hemland. Hon blev identificerad till den feniciska gudinnan Astarte (Ishtar). En annan plats där gudinnan Tanit blev avgudad är Kerkouan, på Cap Bon halvön i Tunisien.

Tanit var också gudinna bland de gamla berberna.

Hennes symbol, som finns på många gamla stenskulpturer var halvmånen och symboliseras ofta med triangel.

DIDO

Dido var enligt grekerna och romarna den första drottning i Kartago. Hon är mest känd från poeten Vergilius bok Aeneiden . Hon går också under namnet Elissa.

Namnet Elissa kommer förmodligen från Fenicien. Namnet Dido, används mest  av latinska författare, namnet betyder "vandrare" och kanske var det namn som Elissa var mest  känd under i Kartago.

Dido eller Elissa var en fenicisk drottning som grundade Kartago. Det var oroligheter i  kung Tyrus rike. Pygmalion mördade Elissas make och införde sitt eget styre. Därmed lämnade hon Fenicien.

Omkring 814 f.Kr landstiger Elissa på den libyska kusten. Hon erhöll fredligt en bit mark genom en sinnrik överenskommelse. Efter hennes makes bortgång, var det många lokala kungar som friade till henne. Troligen gifte hon sig med en man från Barca familjen.

Efter att framgångsrikt styrt och gjort betydande religiösa reformer grundade hon en republik. Efter hennes död gudsförklarades hon av sitt folk och fick namnet Tanit som var likvärdigt med den stora gudinnan Astarte (Roman Juno).

Gudinnan Tanit överlevde romarnas förstörelse av Kartago. Kejsaren Septimius Severus, själv född i Nordafrika introducerade Tanit kulten i Rom men försvann totalt i slutet av 400-talet.

MAGO

Mago var en författare från Kartago, som skrev en handbok om jordbrukets konst att odla. De puniska Texterna har försvunnit, men några fragment av grekiska och latinska översättningar överlevde.

Magos stora arbete (är indelad i 28 böcker) byggde delvis på tidigare grekiska jordbruks skrifter men utan tvekan så har Nordafrikanska och feniciska traditionella sedvänjor lagts till.

Efter Roms förstörelse av Kartago 146 f.Kr kom Kartagos bibliotek i händerna på de Numidiska kungarna. Därifrån fördes Magos bok till Rom. Boken har också översatts till grekiska av Cassius Dionysius och till latin av Decimus Silanus, den senare på bekostnad av den romerska senaten. Den grekiska översättningen förkortades senare av Diophanes av Nicaea, vars version blev uppdelat i sex böcker.

DOGGA

Dougga eller Thugga är gammal romersk stad i norra Tunisien, på ett område av 65 hektar.
UNESCO kvalificerade Dougga som ett världsarv år 1997, då det representerar "den bäst bevarade romerska staden i Nordafrika". Platsen som ligger mitt i det tunisiska landskapet har varit skyddat från intrång och modern urbanisering, i motsats till exempel till Kartago, som har plundrats och ombyggts vid flera tillfällen.

Douggas storhet är dess välbevarade monument och dess rika puniska, numidiska, antika romerska och bysantinska historia som gör staden exceptionell. Bland de mest kända monumenten är ett puniskt-libyskt mausoleum, Capitolium, teater och Saturnus templet.

Dougga är mest känd från den romerska tiden, trots att många förromerska monument har hittats, som till exempel en necropolis, mausoleum och tempel. Dessa monument är en indikation på platsens betydelse före romarnas ankomst.

UTICA

Utica är en gammal stad vid medelhavet nordväst om Kartago nära utflödet från Medjerda floden, den anses vara den första kolonin som grundades av fenicierna i Nordafrika. Utica som stad existerar inte längre idag, utan det som är igen av det ligger längre in i landet på grund av skogsskövling, utbredning av jordbruk och erosion så har Medjerda floden slammat över dess ursprungliga form.

Namnet "Utica" kommer från feniciska Atiq och betyder "gammal stad " som kontrast mot kolonin "Kartago", som betyder "ny stad."
Utica grundades som en hamn längs handelsleden ill Gibraltarsundet och Atlanten.Utica hade stor betydelse för den feniciska handeln i medelhavet. Det är osäkert när Utica grundades, många klassiska författare idag menar på att den grundades omkring år 1100 f.Kr.. Arkeologiska bevis tyder på att den grundades på 800f.Kr. Kartago grundades senare, ca 40 km från Utica. Fram till 540 f.Kr var Utica fortfarande bibehållen och en politisk och ekonomisk självständig i förhållande till sin granne, det mäktiga Karthago. 400f.Kr kom Utica under punisk kontroll, men fortsatte att existera som en privilegierad allierad till Kartago.

KERKOUANE

Den feniciska staden blev förmodligen övergiven under det första puniska kriget (ca 250 f.Kr.). Staden är fortfarande det enda exemplet på en Phoenicio-punisk stad som har överlevt. Husen byggdes enligt en plan med ett sofistikerad begrepp om stadsplanering.

Detta är en av Tunisiens mest värdefulla arkeologiska platser, eftersom den är så unikt. Staden grundades under den puniska tiden - kanske under 500 f.Kr. Romarna har här inte byggt ovanpå denna stad. Den påminner om en typisk punisisk stad och blev förmodligen övergiven i slutet på kriget med romarna. Staden hade då mer eller mindre blivit lämnad till marken. Staden upptäcktes på 50-talet,och idag kan man se spåren som visar tydligt hur stadsplaneringen hade varit. Varje hus är utrustade med anläggningar så som bad och ugnar.

Husen är dekorerade med primitiva mosaiker(en av dem visar gudinnan Tanit). Där finns trottoarer och varje hus har sitt hus nummer.
Som kuststad hade också Kerkouane en hamn, som man kan se rester av idag. Härifrån har det bedrivit handel med andra Medelhavsländer. Från hamnen exporterades jordbruksprodukter samt hantverksprodukter, såsom ett lila färgat tyg vilket visar att det fanns färg anläggningar nära kusten. En del av föremålen som har hittats på området finns på museet vid ingången till området.

TAPSUS

Tapsus är en antik stad i Tunisien. Dess ruiner finns vid Ras Dimas nära Bekalta, cirka 200 km sydost om Kartago. Ursprungligen grundad av fenicier och fungerade som en marknadsplats vid kusten i provinsen Byzacena i Afrika Propria. Tapsus bildades på e udde nära en saltsjö (14.8 km) från den italienska ön Lampedusa.

46 f.Kr. besegrade Julius Caesar Metellus Pius Scipio och den numidiska kungen Juba. Det blev en enorm förlust av soldater nära Tapsus (se Slaget vid Tapsus). Caesar utkrävde en betalning på 50.000 sestertius från de besegrade. Deras nederlag markerade slutet på motståndet mot kejsaren i Afrika. Tapsus blev sedan en romersk koloni.

Efter slaget vid Tapsus intog Caesar staden som så småningom kapitulerade. Caesar tog sig sedan till Utica, där Cato den yngre befann sig. Nyheten om nederlaget för hans armee, gjorde att Cato begick självmord. Caesar var upprörd över detta och enligt Plutarchos så skulle Caesar har sagt: Cato, jag måste unna dig din död, som du unnade mig äran att rädda ditt liv.

Efter striden stiftade Caesar fred i Afrika och återvände till Rom den 25 juli samma år. Oppositionen skulle dock angripa igen. Titus Labienus och Pompeian bröderna med flera hade lyckats fly till Hispania provinserna. Inbördeskriget var inte klart och snart kom slaget vid Munda. Slaget vid Tapsus var det sista krig i väster där man använde sig av elefanter.

HANNO

Det fanns tre ledare i det gamla Kartago som var kända under namnet Hanno den store:
Hanno I den store, Hanno II den store, och Hanno III den store.

Hanno I den store, var en politiker och militär ledare på 4: e århundradet före Kristus. Hans titel var princeps Cathaginiensium. Troligen betyder titeln ”den främste bland likar och vara ingen adelstiteln”.

Hans rival Suniatus kallades potentissimus Poenorum, eller "den mäktigaste av kartagerna", år 368f.Kr. Flera år senare anklagades Suniatus för högförräderi (för korrespondens med Syrakusa) och troligen blev han avrättad.

År 367f.Kr segrade Hanno den store med sin flotta på 200 fartyg över grekerna på Sicilien. Hans seger blockerade effektivt Dionysios d.ä. planer att attackera Lilybaeum, som var en stad allierad med Kartago på västra Sicilien.

Hanno II den store, var en förmögen Kartagisk aristokrat som levde på 3: e talet fKr. Hanno grundade sin rikedom med den mark han ägde i Afrika och på Iberiska halvön och under det första puniska kriget ledde han en grupp i Kartago som motsatte sig att fortsätta kriget mot den romerska republiken. Han föredrog hellre att fortsätta erövra mark i Afrika i stället för att utkämpa ett sjökrig mot Rom som inte skulle tillföra honom någon personlig vinning. Men oppositionen med Hamilkar Barcas vann. Hanno demobiliserade den Kartagiska flottan år 244 f.Kr., detta ger Rom tid att bygga upp sina flotta och slutligen besegra Kartago år 241 f.Kr..

Efter kriget vägrade Hanno att betala legosoldaterna som hade blivit lovade pengar och gåvor av Hamilkar. Legosoldaterna revolterade och Hanno fick ta kontroll över Kartagos armé för att försöka besegra dem. Hans försök misslyckades och han gav kontrollen över armén tillbaka till Hamilkar. Så småningom samarbetade de båda för att krossa rebellerna 238 f.Kr..
Hanno III den store, var en ultra-konservativ politiker i Kartago under 2: a århundradet f.Kr.

MAHARBAL

Maharbal (2: a århundradet f.Kr.) var Hannibals befälhavare i kavalleriet under det andra puniska kriget. Han var oftast kritisk till Kartagos framgångar över Rom.

Genom hela den italienska kampanjen upprätthöll Hannibal en fördel hos sina soldater,han kunde där med lita på att de och Maharba skulle vara lojala mot honom.

Maharbal är mest känd för vad han påstås har sagt i en konversation med Hannibal omedelbart efter slaget vid Cannae. Konversationen gick så här: efter Maharbal uttryckt sitt omedelbara intresse för att marschera mot Rom: "Jag vill berömma er energ," sa han till Hannibal" men jag behöver tid för att utföra den plan som ni föreslår." "Säkerligen, "svarade Maharbal ", "ingen människa har blivit välsignad med alla Guds gåvor ". Hannibal du vet hur man ska vinna en seger, men du vet inte hur man använder den." Dessa berömda ord låter på latin så här: "vincere, Hannibal, victoria uti nescis."
Slaget vid Trasimenussjön, där 6000 romare som hade flytt från striden till de närliggande byarna, fick från Maharbal ett löfte om säkerhet, om de lade ner vapnen. Hannibal hävdade att Maharbal hade överskridit sina befogenheter. Hannibal behöll bara de romerska medborgare som krigsfångar, och släppte de män som var allierad med Italien.

Maharbal styrde den högra sidan av Kartagos armé i slaget vid Cannae.
Omedelbart efter segern, uppmanade Maharbal Hannibal att pressa på med sina ryttare mot själva Rom och lovade honom att om han gjorde det, så inom fem dagar skulle han gå igenom Capitolium. Själv om inte Maharbal erkände det lär han ha påpekat att Hannibal visste verkligen hur man kan vinna segrar, men inte hur man använder dem.

SOPHONISBA

Sophonisba (203f.Kr) var en Kartagisk adelsdam som levde under det andra puniska kriget och var dotter till Hasdrubal Gisco Gisgonis.
Hon var en berömd skönhet, och 206  hade hon blivit bort förlovad till ledaren för Massinissariket och Numidians. Men år 206 allierade sig Massinissariket med Rom, och Hasdrubal förlorade alliansen med Massinissariket och började leta efter en annan allierad. Han fann i Syphax, kung av Masaesyli (eller västra Numidians). Som var vanligt på den tiden, använde Hasdrubal sin dotter i diplomatiska allianser. Syphax hade tidigare varit allierad med Rom.

När Syphax blev besegrad av kung Masinissa år 203 f.Kr förälskade han sig i Sophonisba och gifte sig sedan med henne. Scipio Africanus vägrade att gå med på detta arrangemang och insisterade på att omedelbart överlämna prinsessan, så att hon kunde tas till Rom och visas upp i den segerrika paraden. Masinissa förebrådde Scipio för hans svaghet och uppmanade att lämna henne.

Masinissa fruktade romarna mer än han älskade Sophonisba. Därmed gick han till Sophonisba och svor sin kärlek till henne. Han berättade att han inte kunde befria henne från fångenskapet eller skydda henne från Romarnas vrede. Han bad henne att dö som en riktig Kartagisk prinsessa. Med stort lugn, drack hon en kopp gift som han erbjöd henne. I och med det undkom Sophonsiba obehagliga förödmjukelser genom att gå triumftåg i Rom.